Öronbedövande sammelsurium

Folke Forsman, Hufvudstadsbladet, 5.9.2009
KONSERT

Finland 1809.

Helsingfors stadsorkester, Gardets musikkår, Polyteknikernas kör (instudering: Juha Kuivanen), dir. Leif Segerstam.

Brahms – Berlioz – Sibelius – Ali-Mattila – Tjajkovskij.

Finlandia 3.9.

Vid ingångarna till Finlandia-husets konsertsal bjöds publiken på öronproppar som man lär göra vid rock- och andra elektroniskt förstärkta konserter. Månne idén var Leif Segerstams, så som han tycktes njuta av de tonmassor han pressade ur den jättelika uppförandeapparaten? De enda jag såg använda proppar var dock några orkestermusiker.

Temat Finland 1809 var förevändning till ett konsertprogram av sällan skadad och hörd formlöshet där den mycket ljusröda tråden tycktes vara krigiskt buller och bång. Hector Berlioz Grande symphonie funèbre et triomphale har det gemensamt med Pjotr Tjajkovskijs Uvertyr 1812 att båda verken är skrivna med långa tänder. Tjajkoskijs musik fungerar emellertid och har säkert sina fans medan Berlioz tresatsiga symfoni är ett utmärkt exempel på de välbekanta tomma tunnorna.

Patetiskt rörande

Jean Sibelius solosånger i arrangemang för manskör och orkester är ju också so patetiskt att det blir rörande; Polyteknikernas kör sjöng Svarta rosor på svenska och Sången om krosspindeln på finska med en välmodulerad tonbildning och anmärkningsvärt bärkraftig klang.

Som en artighetsgest mot Finlands gamla kumpan Sverige spelade stadsorkestern Teppo Ali-Mattilas Värmlandfantasi där Ali-Mattila naivt väver samman Ack Värmeland du sköna-melodin med Du gamla du fria – håhåja!

Finland 1809-konserten kunde mycket väl ha slutat med de bombastiska tonerna i 1812-uvertyren men som grädde på moset framfördes – med alla medverkande! – Sibelius Finlandia.

Ingen annan än Leif Segerstam skulle väl med självaktningen i behåll rott iland detta grymma sammelsurium. I själva verket var det just det obönhörligt högklassiga framförandet, kapellmästarens otvetydiga engagemang och perfekta tekniska förverkligande som var det mest givande i konserten. Den fulltaliga publiken – en stor del tydligen inbjudna gäster – var med skäl entusiastisk och visade sin spontana uppskattning.

Käännösote

Mahtipontisen liikuttavaa

Jean Sibeliuksen yksinlaulujen esittäminen mieskuorolle ja orkesterille sovitettuna on niin mahtipontista että siitä tulee liikuttavaa; Polyteknikkojen Kuoro lauloi kappaleen Svarta rosor ruotsiksi sekä Laulun ristilukista suomeksi hyvin moduloidulla äänenmuodostuksella sekä huomattavan kantavalla soinnilla.